Mikaela & Helena Reklambyrå

Taggad som ‘Helenas blogg’

Som man sår, får man skörda.

När agnarna ska skiljas från vetet handlar det ofta om vilka referenser man har. Jag tänker på hyllade stjärnskott som Svedmyras ”First Aid Kit” som sin ringa ålder till trots har lyssnat på Patty Smith under hela sin uppväxt. Vad har jag att komma med i en snarlik intervju? Smokie och Penny McLean – två namn som garanterat aldrig kommer att nämnas när Polarprisjuryn sammanträder. [läs mer]

Tack Fredrik!

Så här när man fått smälta att tiden när man med gott samvete kan utnyttja sista-minuten-resor och lågsäsongserbjudanden skjutits tio år framåt, börjar jag känna att jag är skyldig Reinfeldt ett stort tack. Mannen har ju gett mig det kosmetikabranschen förgäves försökt sälja i alla tider – en verksam föryngringskur! Från en dag till en annan har jag blivit tio år yngre. Förstår ni vad det här innebär? Plötsligt är jag up-and-coming igen! Jag kan bli påläggskalv! Jag har förflyttats från mitt-i-karriären till ”lovande löfte”! Med tio år längre till pensionen vädrar jag morgonluft. Nu jäklar ska jag satsa. Är det för sent att söka årets Kycklingstipendium?

Konsten att stanna i boxen.

Allt kan gå till överdrift; konsumtionen av nötter och frön, glädjen över att plocka svamp och behovet av att tänka utanför boxen. Ja, även det senare alltså.

Visst är det bra att gå sina egna vägar, se möjligheter där andra ser problem, tänka ”jag är inte i filmrullebranschen, jag är i… bildbranschen!” Men att i varje detalj leda uttrycket i bevis – å, det blir så jobbigt! [läs mer]

Min dag.

En så konstig dröm: Jag sitter vid ett bord med fyra andra personer som känns bekanta men som jag inte kan placera. Det är Min Dag och jag har dukat med yoghurt, valnötter, fruktsallad och gott kaffe. Så börjar jag berätta. Om hur jag stegade rakt in på RMI Berghs trots att mina föräldrar tyckte att jag borde satsa på ”ett riktig jobb”. Hur jag var yngst i klassen (jag säger inte ”underbarn”, men det ligger i luften). Jag släpper några namn som Christina Knight och Per Aronsson och mitt bordssällskap nickar imponerat, väl medvetna om att deras dag, då allt fokus ska ligga på dem, snart kommer. [läs mer]

Mera kött?

Det går en våg av nytänkande över Svenska skolmatsalar. Eller våg och våg. Det krusar sig lite. Det är den köttfria måndagen, ibland fritt tolkad till en köttfri dag rätt och slätt, som rört upp känslor, för här ska man minsann inte komma och komma. Upprörda röster talar om ”pekpinnar”. Om att skolan inte ska lägga sig i vad barn äter och tänk om de nu inte äter någonting alls! [läs mer]