Självbilder och vanliga kort.
När man precis stiger upp på bryggan, slänger med håret så att det bildas regnbåge av stänket och vattendropparna glittrar på ens ljusbruna hud. Varför är det då någon som måste bildbevisa att man var rödfnasig och hade en missklädsam bikini?
När man sträcker ut sina vältränade ben på en runda i Hagaparken och fullkomligt oslagbar, likt en gasell, plöjer över Vickan och Daniels marker. Varför är det då någon som måste bildbevisa att man är högröd och lite… kobent?
När man sjunger Evert Taube på midsommarafton och är så där ljuvlig som bara man själv kan vara… Varför är det då någon som måste bildbevisa att man inte alls klär i vitt?
När man minglar med en kollega, sminkat sig lite extra, åker skidor off-pist, kisar för första gången mot vårljuset – varför är det alltid någon som måste föreviga?
Kan man inte bara få tro att man är så där snygg som man känner sig, som omväxling?