I en oklar tidzon.

tisdag 10 januari 05:48

Jag brukar borda flygplan med ambitionen att tas för en amerikansk kändis. Dock faller det ganska omgående på att amerikanska kändisar sällan har benägenhet för torr hy. (Och torrare ska den bli vartefter resan framskrider.) Ej heller påverkas amerikanska kändisar nämnvärt av den flygplansstatiska elektriciteten – vilket jag gör desto mer. Skulle man ändå få kändiskänning när jag tränger mig fram i flygplansgången tar jag slutgiltigt död på den illusionen när jag girigt tackar ja till allt som är gratis och ingår i resan. Det finns inte en majonnäsbaserad sallad, inte en marängtoppad vaniljmousse eller hörlur jag inte provar. Pepparn, hållbarhetsmjölken, våtservetten – allt ska undersökas med den giriga nyfikenhet en amerikansk kändis inte haft sedan spädbarnsben.
Avslöjad, bortglömt, torr, mätt och elektrisk lämnas jag så åt mitt öde tills flygplansnatten sänker sig över kabinen.
”Tveka inte att kontakta personalen om ni undrar över något”, meddelar flygvärdinnan generöst innan hon och hennes crew drar sig tillbaka till de där delarna av planet där det pyser och ångar och där alla skåp även är lådor med mängder av beslag. Och visst undrar jag:
Var fick tjejen framför mig sin necessär ifrån, tex? Tog killarna i mitten den lediga raden, bara sådär!? Måste han gå och kissa? Varifrån kommer alla hennes filtar?  Kunde man få vegetariskt? Hur bred kan man vara och ändå få plats i en flygstol? Är det här verkligen ett par fungerande hörlurar? När blev kabinväskan lika stor som en amerikatrunk? Vems skor är det här? Har den här filmen någonsin visats för betalande publik? Ska han upp nu igen!? Vem köper bling-blinget i duty-free-broschyren? Och är det bara jag som liksom torrsnyter mig i den brännheta frottetvättlappen, när den nådigast delas ut till passagerarna?
Så, ungefär, ser min frågelista ut.

 

TAGGAR: ,